can you feel my heart
Så mycket är fel, orkar snart inte mer. Men tänker inte på det, eller försöker låta bli. Planerar in roliga grejer, fokuserar på måsten, försöker uppfylla alla de saker jag önskar, vill genomföra, hoppas på. Det är bara 7 veckor kvar, sen är det klart. Då börjar ett nytt kapitel, jag bestämmer hur det blir.
Vill inte vara den här osäkra personen som helt och hållet saknar självförtroende. Vågar inte göra nånting, säga nånting, i rädsla av att det ska bli fel, i rädsla av hur andra ska tolka det. Det är så löjligt egentligen. Men hur slutar man?
Tvingar mig själv att göra saker jag känner mig obekväm med. Som att hålla tal, ringa viktiga samtal eller söka jobb. Försöker vara 'vuxen'.
All denna stress försvårar dock. Hypokondrin är tillbaka, svårare än tidigare att kontrollera. Trycker ner den men när den väl letar sig upp till ytan är det hemskt. Allting som man förtängt kommer fram, allting samtidigt.
Nej, det här blir man inge klokare av. Gör som jag alltid gör numera. Går och lägger mig.
